Fredag-Lördag-Söndag Uganda-Kampala

Fredag stora resdagen vi ska åka till Kampala i Uganda.Tar en första Matatu nere i stan .Det tycks inte finnas någon övre gräns för hur många, som denna kan ta. Lars satt därfram och med bara en till bredvid föraren. Men på min sits satt det stundtals fyra personer och sedan halvlåg ” konduktören” över oss, då han stängt dörren. Fast lika ofta hängde han plus en eller två utanför för att fånga upp nya passagerare
Vi bytte i Kisli till en annan Matatu med destination Kisumo. Här satt vi stundtals 25 pers.! Sedan tog vi en taxi till busstationen för buss till Kampala och Kigali. Först sa man att 1-bussen var fullbokad och vi skulle ta den kl. 4 men vi kom med den första, som skulle gå ett men ”People are still eating” så den gick kvart i två. Sedan tog gränspasseringen mellan länderna sin rundliga tid och vi behövde visum à 50 dollar styck. Tyvärr hade vi glömt våra dollar i huset så vi fick använda en av alla villiga växlare, som till en hög kurs sålde dollar.
Ja så var vi i Uganda och deras vägar är mycket bra. Landskapet var flackare än Kenyas.
Men alla stopp osv. kom vi fram kl.8 45 i stället för 7. Ingen som mötte, så vi tog en taxi till ett hotell och efter en timme kom Hellens släkting, som skulle mött. Han var mycket trevlig och hans driver skulle dan därpå ta oss runt i stan m.m. Av allt detta blev bara lång dags väntan till vi upp lördag em. tog en taxi till Nilen och som vi trodde en hamn.





Så vi har faktiskt sett Nilens källa i staden Jinja. Det är mäktigt med Viktoriasjön på ena sidan och den breda floden på den andra. Man har byggt en stor damm och kraftverk vid ena armen av Nilen så man får inte fotografera där. Aj aj deras poliser har långa! gevär.
På kvällen åter lång väntan på Dan, släktingen. Det slutade med att även Hellen checkade in på hotellet, för Dan skulle komma först efter 11. Hon var ganska besviken för hon skulle handlat till sig själv och på uppdrag av två andra. Vi hade visserligen checkat av div. affärer före lunch, men Dan hade sagt att han skulle ta henne till ett mera prisvärt ställe. Nu var allt stängt, ja inte barer och serveringar så vi blev verkligen medvetna om att vårt rum låg mot gatan! Den är bullrig smutsig och dammig, Hornsgatan är ”rena” oasen för lungorna jämfört med gatorna här.
Det var svårt att få något grepp om Kampala. Presidentpalatset låg långt från inhägnaden med fyra grindar. På anslutande gator fick inte bilarna stanna. Detsamma gällde för parlamentet.
Vi såg också deras UD Supreme Court m.m. Underligt nog inga flaggor trots att Irans president hälsades varmt välkommen av Ugandas folk på stora banderoller. Senare sa Dan .”diktatorer tycker om att umgås”
Söndag morgon bestämd hämtning kl.9 Kvart i tio kom de i en BMW med taklucka. Vi for först hem till Dan, som bodde utanför stan i ett fint hus med stor tung port utanför och vackert stenlagd gård med p platser men vilka jävla vägar dit!!!!!! Ni som känner mig vet att jag ogärna svär, men nu var det befogat.
Stort vardagsrum med TV och soffor m.m. Många småbord alla med broderade dukar på.
Men i övrigt ett kalt hus madrasser på golvet. Fast de hade nyligen flyttat dit. Antagligen är lilla sonens rum det enda barnrum vi sett utan en enda Legobit eller gosedjur!







De bodde en massa släktingar där också och alla är så glada och vänliga.
Ja så började vår långa resa tillbaka. När vi tankade fick de vatten blandad bensin så det gick knackigt länge. Det blev ett stopp vid en verkstad med div. rengörningar och även senare fick han ” bränna ur motorn” Gränspassagen tar tid, men vi hade tur. Vårt visum till kenya gällde för en single visit och nu var vi på väg dit igen. Med lite snack om Rotarydoctors sjukhuset, voluntary work osv. fick vi inresestämpel utan att betala! Sparade 50 dollar!
Så klockan var nästan 10 på kvällen innan vi var hemma efter en nästan mardrömsliknande färd i mörkret med alla fotgängare svarta och ofta på fel sida och i bredd! Mötande bilar bländade sällan av så det var tufft för stackars chauffören.. Vi passerade en otäck olycka med okänt antal offer. Polisen var där.
Vi var så oändligt lyckliga då vi kom hem till de skällande hundarna och nattvakten.
Sen skulle Dan plus föraren fara tillbaka till Kampala med ev. övernattning i Busia , gränsstationen.
I morse sa Hellen att de var nästan framme!!!!
!