Tordag-lördag

Fortfarande inget vatten på kliniken. Det kom några vuxna och sedan 26 skolbarn med sin lärare. Vi hade kollat dem dagen innan. De allra flesta är sååå duktiga och det blev fler lagningar än utdragningar.

En liten pojke såg ut så här, inte lätt att snabbt bestämma terapi.


En liten flicka sa Don´t remove! Det är härligt att kunna hjälpa dem och det tog hela dagen så när kl. var fyra hade vi sex pat. kvar. Som tur var var det enklare behandlingar så vi blev färdiga till strax före fem. Då måste Lolah skynda sig hem, det tar henne 45 min att gå, för att laga mat till sin äldste son, som skulle vara tillbaka i skolan vid ½ 7. Kevin mådde inte så bra så han tog lift på en MC hem. När de körde om oss såg han lite skuldmedveten ut. Fast den föraren hade hjälm. När vi kom hem var det skönt att sitta ner och slappa.

Fredag screeningdag. Vi gick ner med kliniktvätt och John, en av tvättarna, sa att vår inte var färdig för de hade inte haft vatten. Men blommor och nya plantor sätts ut runt om medan allt underhåll försummas.
Vi hade några vuxna pat. innan vi stängde för att vänta på bilen, som skulle ta oss till skolan.
Kl. tio kom han men bad :” give me just ten minutes” och vi väntade . Det tog en timme!

Vi väntar och tiden går



.
Nåväl vi kom iväg och det var en fin skola men lite oorganiserat så jag bad en av lärarna om hjälp som tolk. De hade placerat sig långt bort. Den skolan vi var på tidigare hade en Dynamoradio som de drog upp. Vi gav bort vårt sista hopprep. Denna gång väntade bilen på oss så vi kom hem rätt fort.




På vägen hem såg vi två så fina, nybyggda hus. Tobias, föraren, sa att den mannen hade två fruar, så han byggde dem varsitt lika fint hus. Sen berättade han om en, som hade 50 fruar!!!! Men de är kristna..

Vi var på posten och frågat efter brev. Vi väntar på Lionsstandaren. Efter långt sökande i liggare osv. kom han med ett stort kuvert från Skälsätra .



Det öppnade vi med glädje och njuter av alla korsord, nyheter hemifrån och barnens fina teckningar för att inte tala om hur fint kuvertet var.
Nu njuter vi av en liten whisky och en bit choklad till tidning och korsord. Går in på sista veckan, det ska bli skönt. Ni har väl märkt att det finns inga vykort att köpa här?
På vägen ner idag tog Lars ett kort av mig där jag måste ducka under en kabel till telefonen






här verkar det lättare att bestämma hur man ska laga vägen. Med gräs och grenar i groparna.



Lördag.
Vi tar en långpromenad uppåt denna gång och på nya vägar. Det är spännande att se all frodig växtlighet. Det regnar ju varje dag så allt växer. Stora bananodlingar, höga majsplantor och sockerrör. Vi fotograferade en hel del







. Vägen blev stundtals bara en stig, men ändå dök det då och då upp stora hus bakom höga stängsel och bastanta järngrindar. Plötsligt kom Franklin körande i en av ”våra” ambulanser. Han höll på att hjälpa någon att flytta. Då var vägen bredare och vi vände neråt mot den vägen där alla viktiga byggnader låg såsom polisstationen, ministeriet för livsmedel och fiske m.m. vi fortsatte mot District Hospital, som vi hört så mycket om. Det var stort och bestod av många byggnader. Vi hittade Dental Clinic och den var öppen, så vi gick in och hälsade. Där jobbade Alex en tandläkare. Behandlingsrummet hade två stolar men den ena låg lågt ner och den andra gick inte att ändra position på. Han gjorde bara utdragningar eller temporära fyllningar plus fixering av käkfrakturer hur han nu kunde komma åt att göra detta med dessa stolar! Han tog också avtryck för protesarbeten.






Vi sa adjö och ner mot centrum. Då passerade vi den andra tandläkarpraktiken den med skylten:Daktari wa meno. Han hade öppet , så vi gick förstås in och hälsade. Han sa att Kevin var hans kollega, han var alltså tandhygienist och gjorde också bara utdragningar och temporära fyllningar. Så vi på St Joseph´s är den enda kliniken där man kan få tänderna lagade!