Vi har landat och är åter i Sverige

Efter 25 timmars färd har vi nu börjat trampa på svensk mark, allt är så ljuvligt vackert med den skira grönskan. Vi missade inte våren i alla fall.

Man skall aldrig säga sista!!!!!!!

Nej man ska aldrig säga aldrig. När vi kom ner till kliniken för att åka ut till en skola satt det en vuxen i stolen!
Så det blev en utdragning till för Lars.
Vi kom iväg småningom med en så hänsynsfull förare John. När vi åkte ut genom grinden, som omständligt och långsamt öppnas, stod Peter , en av våra vakter där. Han såg så ledsen ut och sa;” I lost my son yesterday” En tre månaders baby, som han kallat Lars.
Dagens skola låg i närheten av den vi besökte i onsdags, men den kändes strängare . Vi träffade bara en lärare. Barnen blev undervisade och checkade i två grupper. Det kändes som om de var många, men enligt läraren bara 450. Lars visade tandborstningsteknik för de större barnen och som alltid fick han dem att skratta mycket och ofta.


Sen började vi vänta på John. Han körde direkt från skolan tillbaka till Migori för att fånga upp en från administrationen,som han släppt av vid en bank. Nu skulle vederbörande köras tillbaka till St Joseph´s och sedan skulle han hämta oss .Vi väntade nära två timmar på honom och blev lite oroliga får klockan var över ett och de nio km. hem tar nära en timme. Vi behövde stanna vid posten för att höra efter brevet med Lions standaren och Lars ta ut lite mera pengar på banken . Sedan måste vi upp till dentist´s house för att hämta div. saker och så ner till ett farvälmöte med ledningen kl, 14 30. Stackars Lolah och Kevin var hungriga ,men vi sa det var det samma med lunch för oss.


I alla fall vid tretiden var vi uppe hos the big boss, som hälsade oss så artigt. De blev en trivsam stund trots att vi framförde både ros och ris.
Få se om de genomför de förbättringarna vi önskade. Bl.a. måste de flytta en stor motor, som driver sugen och kompressorn ut från betongfundamentet och utanför husen. Det går inte att samtala i närheten av den nu , när den är igång. Den är ett STORT problem för all personal i närheten både vår klinik och de på minor theatre. Även för pat. som väntar på behandling eller på att bli inskrivna är detta ett hemskt oljud.
Detta antecknades liksom önskan om en stor skylt utanför sjukhuset, som upplyste alla bl.a. om det fanns en tandläkarklinik här. Distict Hospital har en stor dylik med förteckning på alla specialiteter de kan erbjuda. ”It shall be done” sa dr Agollo och lovade att skicka foto på den. Vi gav mr Okumu, som ofta titttat in på kliniken en svensk flagga och de andra fick svenska tandpetarflaggor, så de inte skulle glömma bort tandkliniken. Vi bjöds på the och fick presenter. Vi hoppas det vi sa föll i god jord, så vi väntar på bevis.
Vi gick hem med våra presenter från ledningen och från Lolah. Sen gick vi fort ner till tvätten för att lämna en sista gång. Det får de tre där dela på. Vi har gett bort en hel del tidigare så nu är det tomt i skåpen
Hellen kom för att säga good bye
Vi måste packa i morgon för nu är det strömavbrott.

Vi har nu dragit vår sista tand!!!

Vår sista klinikdag.
Det kändes trots allt lite underligt att gå ner dit. lolah hade gjort det så fint med ny ren duk på bordet bredvid stolen och en bukett hisbiskusblommor så vackert. I det andra rummet stod en större bukett från Tobias, intendenten. Han är alltid så glad och charmig. Sedan ville han se Lars ansikte eftersom han gett blommor till mig.
Vi började med en Lennarths goda vän, där han påbörjat en rotfyllning. Lars fixade den plus en fyllningoch hon var så lycklig över behandlingen.
Det kom några vuxna före de 20 skolbarnen. De flesta behövde bara små fyllninger, men några utdragningar blev det. Nu är våra småbilar och pennor nästan slut så vi kunde inte ge alla därav. Men de vi dragit ut på fick ett glasdjur eller en bil beroende på ålder och kön.En flicka med en trångställd 2.a där uppe bedövade jag, men sdan vägrade hon vidare behandling, så hon fick gå. Vi tvingar ingen. Att bruka våld på ett barn ställer vi inte upp på.
likaså kom det en lite underlig pat. vars mor ville att vi skulle dra ut bägge framtänderna där uppe för hon hade sådan värk sedan länge och hade varit sjuk. Vi vägrade. Tog en rtg och den visade att tändena var rotfyllda men en intill var dålig så den rensade Lars.
Tydligen var det något annat problem bakom för Lolah sa att hon varit här förra året och då var hon alldeles gul, Så hon hade definitivt inte blivit hjälpt med att mista två framtänder där uppe.


Senare poserade lolah i ett par fantastiska solglasögon och som avslutning bjöd vi på svensk choklad.

En klinikdag och en screeningdag

Det blev en ganska intensiv klinikdag och det var skönt. 28 pat, varav de flesta var barn. Få utdragningar och ingen som skrek. Lars och jag turades om att ta var sin pat. Lars fick en dam, som jag för några veckor sedan lagt Dycal och prov. fyllning på för att ev. rädda den. Nu var hon tillbaka utan värk och blev jättelycklig över att vi inte drog ut hennes tand. Vi fick varsin stor kram av henne. Då blir man lycklig.
En del barn har mycket dålig munhygien och nu minns jag att en lärare på en skola talat om public brush!!!! Vad nu det var.
På kvällen var vi bjudna till Alice på ett glas vin. Hon har det så fint och en fantastisk laptop.
Hon berättade att hon en vecka arbetat på någon slags center för kvinnor, som inte kunde kontrollera varken blåsa eller tarm. Oftast pga. svåra förlossningar eller för många graviditeter.
De hade en föräldralös 11 åring, som gått sönder alldeles vid en långvarig förlossning. Tacka för det hennes kropp var ju inte färdig för att föda än på länge. Men hon hade blivit utnyttjad och abort är förbjudet. Den lilla stackaren var så rädd att de knapp fick röra henne Usch hur blir hennes framtid?
Sedan kom en lärare på besök. Han var en riktig mansgris som tyckte att vi kvinnor hade ca 400 ägg från början och visst måste de första vara bäst så få barn med en 16 åring!!!!! Sen kan man ta sig en andra fru. Så många barn som möjligt osv. Han påstod att det fanns så många fler flickor än pojkar så det räckte till för män att ha flera fruar. Då hittade Alice på sin dator att proportionerna män/ kvinnor i hela Kenya är 1mot1 Det tyckte han inte om att höra. Det kusliga är ju att vederbörande var lärare i secondary school och alltså vidarebefordrar dessa ålderdomliga tänkesätt till sina elever.


Onsdag vi ska ut på skolorna men innan hinner några vuxna komma. En kille såg ut som en rappare med rastafariflätor. Han hade ont och kom med sin bror. Två dåliga tänder måste bort, men han hade bara pengar till en utdragning. Lars sa den andra bara ploppade ut, så han betalade bara sina 300 sh.
Det var ett förfärligt skrikande fån rummet intill. En lärare hade bara kollapsat på vägen till skolan så familjen uttryckte sin sorg. Lolah och Kevin sa:” he was a good teacher” och de kände honom så de var ledsna.



En ny förare John tog oss till en fin skola med så trevliga lärare. Man samlade alla för att presentera sig och hälsa oss välkomna. Sedan undersökte vi barnen i tre grupper för en klass hade prov och det fick vi anpassa oss till förstås.



När vi var klara och även lärarna var undersökta och vi visat hur man borstar kände vi oss alla lite trötta. De andra började tala om en Tusker= öl och vi sa javisst.




Vi kom till ett fantastiskt ställe bakom ett skrangligt plåtstaket låg så vackra ”Hyddor” för uthyrning och flera luftiga ställen att sitta och äta och dricka . Det fanns tom. en lekplats för barn fast mitt i solen förstås.
Lars och jag tog en öl de andra sa något om att dricka på tom mage så det blev ogali för dem och flera flaskor. Vi hade så trevligt och det kändes bra att få bjuda dem på något. Hela kalaset gick på 250 kr.inklusive en andra omgång dricka för alla.

Vi går in på sista veckan här i Migori

Det känns riktigt skönt att få gå .ner till kliniken igen. Veckosluten blir lite långa.
Vi fick många pat. idag fast chauffören hämtat från fel skola!
Det blev 27 behandlingar bl.a. en rens plus en lagning på en vuxen, som smet från betalningen! Måste kanske ändra rutinerna så de betalar först och sedan behandlas
Barnen idag hade undersökt för ett år sedan så det var några dåliga fall och man blir så ledsen då man ser dessa djupa kaviteter. Försöker rädda det som går med överkappning.
Vi körde på utan lunch idag Vi tyckte det var grymt att barnen skulle sitta och vänta en timme till. Den kvinnliga MC- olyckan, som var här i fredags och fick ena framtanden förlängd skulle komma kl.9 idag. ½11 då jag köpte mandesas till oss stod hon vid kantinen!!!
Hon blev dagens näst sista pat.
Vi kom hem precis före en störtskur så vi undrar hur våta Kevin och Lolah blev innan de var hemma.
Nu är det mer än fullt uppe i Guests´house så vi tycker vi har det så lugnt.
Det är rätt behagligt när det är lite mulet.
Igår var det Mors dag här och Lolah skrev ett så rart sms till mig. De har satt upp fotona på oss med kenyanska flaggan taget i Monterey
Vi tog med oss tidningen där hela nya konstitutionen stod 52 tidningssidor, som man ska folkomrösta om i aug. Dessa sidor studerades noga
.Kevin tog kopior av den broschyr jag fått låna om käkskador. Vi ska skicka sådana i färg, då vi är hemma
Lars kom plötsligt på att vi kunde flytta fläkten ut till ”vardagsrummet” så nu blåser det skönt. Den stod tidigare i sovrummet men till den kontakten fanns ingen ström.

Tordag-lördag

Fortfarande inget vatten på kliniken. Det kom några vuxna och sedan 26 skolbarn med sin lärare. Vi hade kollat dem dagen innan. De allra flesta är sååå duktiga och det blev fler lagningar än utdragningar.

En liten pojke såg ut så här, inte lätt att snabbt bestämma terapi.


En liten flicka sa Don´t remove! Det är härligt att kunna hjälpa dem och det tog hela dagen så när kl. var fyra hade vi sex pat. kvar. Som tur var var det enklare behandlingar så vi blev färdiga till strax före fem. Då måste Lolah skynda sig hem, det tar henne 45 min att gå, för att laga mat till sin äldste son, som skulle vara tillbaka i skolan vid ½ 7. Kevin mådde inte så bra så han tog lift på en MC hem. När de körde om oss såg han lite skuldmedveten ut. Fast den föraren hade hjälm. När vi kom hem var det skönt att sitta ner och slappa.

Fredag screeningdag. Vi gick ner med kliniktvätt och John, en av tvättarna, sa att vår inte var färdig för de hade inte haft vatten. Men blommor och nya plantor sätts ut runt om medan allt underhåll försummas.
Vi hade några vuxna pat. innan vi stängde för att vänta på bilen, som skulle ta oss till skolan.
Kl. tio kom han men bad :” give me just ten minutes” och vi väntade . Det tog en timme!

Vi väntar och tiden går



.
Nåväl vi kom iväg och det var en fin skola men lite oorganiserat så jag bad en av lärarna om hjälp som tolk. De hade placerat sig långt bort. Den skolan vi var på tidigare hade en Dynamoradio som de drog upp. Vi gav bort vårt sista hopprep. Denna gång väntade bilen på oss så vi kom hem rätt fort.




På vägen hem såg vi två så fina, nybyggda hus. Tobias, föraren, sa att den mannen hade två fruar, så han byggde dem varsitt lika fint hus. Sen berättade han om en, som hade 50 fruar!!!! Men de är kristna..

Vi var på posten och frågat efter brev. Vi väntar på Lionsstandaren. Efter långt sökande i liggare osv. kom han med ett stort kuvert från Skälsätra .



Det öppnade vi med glädje och njuter av alla korsord, nyheter hemifrån och barnens fina teckningar för att inte tala om hur fint kuvertet var.
Nu njuter vi av en liten whisky och en bit choklad till tidning och korsord. Går in på sista veckan, det ska bli skönt. Ni har väl märkt att det finns inga vykort att köpa här?
På vägen ner idag tog Lars ett kort av mig där jag måste ducka under en kabel till telefonen






här verkar det lättare att bestämma hur man ska laga vägen. Med gräs och grenar i groparna.



Lördag.
Vi tar en långpromenad uppåt denna gång och på nya vägar. Det är spännande att se all frodig växtlighet. Det regnar ju varje dag så allt växer. Stora bananodlingar, höga majsplantor och sockerrör. Vi fotograferade en hel del







. Vägen blev stundtals bara en stig, men ändå dök det då och då upp stora hus bakom höga stängsel och bastanta järngrindar. Plötsligt kom Franklin körande i en av ”våra” ambulanser. Han höll på att hjälpa någon att flytta. Då var vägen bredare och vi vände neråt mot den vägen där alla viktiga byggnader låg såsom polisstationen, ministeriet för livsmedel och fiske m.m. vi fortsatte mot District Hospital, som vi hört så mycket om. Det var stort och bestod av många byggnader. Vi hittade Dental Clinic och den var öppen, så vi gick in och hälsade. Där jobbade Alex en tandläkare. Behandlingsrummet hade två stolar men den ena låg lågt ner och den andra gick inte att ändra position på. Han gjorde bara utdragningar eller temporära fyllningar plus fixering av käkfrakturer hur han nu kunde komma åt att göra detta med dessa stolar! Han tog också avtryck för protesarbeten.






Vi sa adjö och ner mot centrum. Då passerade vi den andra tandläkarpraktiken den med skylten:Daktari wa meno. Han hade öppet , så vi gick förstås in och hälsade. Han sa att Kevin var hans kollega, han var alltså tandhygienist och gjorde också bara utdragningar och temporära fyllningar. Så vi på St Joseph´s är den enda kliniken där man kan få tänderna lagade!

Ut till skolorna

Vaknade i Dentist´s house dit vi flyttade igår. Både Lars och jag har varit lite dåliga i magen och där uppe var vi så många om en toalett så vi flyttade.
Hade ingen el och lokaltelefonen var död. Få se när de fixar den. Vi gick tidigt ner till sjukhuset för att få tala med rtg.läkaren, men han var inte där. Dvs den vi träffade sa att han röntgat en manlig MC olyckspat. Men vår pat hade ingen rtg med sig. På hans journal stod det rtg. Men ingen bekräftelse att man följt den angivna behandlingen.

Så vi fick ingen hjälp med de två rtg. Träffade den andra pat. som vi väntat på och undersökte igen. Framtänderna ömmade mycket men ök. kändes inte rörlig. Hon ville åka hem idag. Antagligen hade de ont om pengar så är det för de flesta . De kommer i sista stund och när någon dör utbryter ett väldigt skrikande ända ner till stan.
Vi träffade även den andra pat. och han ville ha bort fixeringen nu! Det var så obekvämt.



Tur att Kevin kan förklara på swahili eller luospråket vad saken gäller.
Långt senare kom vi så iväg till en skola för screening. Lika dåliga vägar som vanligt , men plötsligt såg vi en skylt om att en väg skulle förbättras bl.a. med hjälp av SIDA och GK= Gouvernment of Kenya. Ska bli spännande att fråga Gunilla Carlsson om detta.




Det var en fin skola med ca. 350 barn. Vi visade tandborstning och berättade om tänder innan vi undersökte alla och till sist även lärarna. När de kommer med barnen får de gratis vård och alla behövde komma till oss.
Här lämnade vi en fotboll och ett hopprep. Stort jubel. Vi bjöds på Cola och kex medan vi väntade på vår förare.

Motorcyklarnas otursdag, Stort tack Södersjukhusets specialistklinik

Äntligen har skolan börjat och banen skall komma till oss, men nej, chauffören ville inte hämta dem då vägarna var så dåliga, sa han. Stackars Kevin han kämpar för att få hit barnen och så blir det så här
Men alla snälla på Sös tandklinik kände ni hur temperaturen steg vid 11-tiden på fm i tisdags????


Lars och jag sände er massor av varma tankar och tack för instruktion i hur man fixerar en bruten uk. Det var en MC olycka och han kom från sjukhuset. Utan rtg reponerade Lars uk och sedan började vi fixera och kopplade slutligen ihop käkarna.




Sedan igår var vi utan vatten på kliniken så förhållandena är inte precis som hemma.
Just innan denna patient kom in hade vi varit kallade till sjukhuset för att titta på ett annat olycksfall med käkskada. Den stackars kvinnan låg på sidan med stort bandage på hakan och ont överallt. Vi undersökte uk och fann inga tecken på fraktur men hon ömmade fruktansvärt i ök- fronten där en tand var avslagen och de flesta lösa. Kl var nu ca 10. Vi sa vi kan inget göra utan rtg. Det skrevs ett papper och vi gick tillbaka till vårt och väntade. Det var då den andra pat.kom. Vi väntade hela em. på rtg. Kevin ringde och sökte på avdelningarna men fann inget förrän kl 4 hittade han två mycket mysko rtg på labb.!!!!! Under tiden låg pat. där bara och väntade!!!!! Vi hade svårt att tolka plåtarna en tagen från sidan och där syntes tre tandrader och en bakifrån där vi tyckte oss se en fraktur i ök.. Men vederbörande som tagit dessa hade gått för dagen, nästa ansvarig var på möte och en tredje hade just påbörjat en op.på Major theatre. Vi blev förståss jätteoroliga över om det verkligen var en fraktur och man negligerade den i nära två dygn!!!! Tyvärr är sådant bemötande inte ovanligt här på sjukhuset och vi känner bara en stor förtvivlan.
Likaså känns det som om vår klinik nästan inte fanns eller man bryr sig inte om den. Jag menar inget vatten ingen förare som hämtar barnpat. Och kvicksilver har vi fått betala själva för att ha något att laga med.
Jag har inte varit särskilt nådig mot höga vederbörande för hittills har kliniken tagit in nära 40 000 sh eftersom våra pat betalar eller vi för barnen. Så detta måste täcka kostnaderna . Förra gången vi var här hade Lolah 8 000 sh i mån och Kevin något mer. Ja det finns sååååå många öden att berätta om .

Vi försöker upptäcka lite mer av Migori

Vi vaknar till regn, ja det har öst ner hela natten. Det är friskt ute så vi tog en långpromenad uppåt vår väg. De bygger så mycket här överallt, speciellt för the goverment, men de verkar inte göra husen färdiga och de som är klara bor inga i.
Längst upp på vägen fick vi se att där var det bara officiella byggnader med pampiga grindar och säkerhetsvakter. Migoris borgmästare, polisstation, kulturdepartementet, jordbruksverket, energidepartementet, distrikts hospital, fina skolor, deras stora fängelse ja allt fanns där för pamparna som styr Migori, och där var vägarna breda och nästan plana.








Turen gick mot byn förbi den muslimska skolan som har barn vi från och ska laga på- in Shala – om de kommer.
Vi upptäckte då att det finns en privat tandläkarmottagning och som öppnade om med ringde på dem!!!




Saknade tidning, vill gärna se hur ställningen blir när kenyanerna skall rösta ja eller nej, till en civillag eller två olika. En annan olycka skedde här i närheten då en matatos prejades av vägen med 6 personer dog.
Då det är söndag kallar alla samfund på folket att gå till kyrkan, övertalning och utropningar sker genom högtalare samt naturligtvis klockringning.
På hemvägen hade en stor släpkärra fått axelbrott och för att komma förbi måsta bilarna göra en ny vägbana i gyttjediket.
En slappisdag med en bok på altanen, men helt plötsligt börjar det åska och regnet kommer som det gör i Afrika inte droppvis utan mer hinkvis.

Första Maj

Labour Day sa Hellen och det tog en stund innan jag kom på vad det var.
Känner oss ganska dag-och veckovilla.
Idag gick vi upp för en kulle. Lolah och hennes pojkar plus en till mötte vid posten. Med oss var också Kate, en gynekolog frrån Usa.
Det blev en äventyrlig vandring.Steeve och Vincent tog av från vägen och in i bushen.
Ibland böjde de ner en massa grenar för att verkade det som skapa en stig.Ibland var det wrong way så i en och en halv timme gick vi täta buskage. Slutligen ut på en äng mellan två kullar. När vi gått en stund sa en vi mötte att från den andra kullen skulle man se Viktoriasjön bäst. Så vi vände. Som alltid när det är ett berg var det nya toppar ovanför en platå men slutligen var vi framme.



Vägen ner fick bli en enklare men lite hal och ibland gick vi på tvären i den branta sluttningen.
Vad vi såg på hemvägen vid floden visar bilderna! På samma ställe tvättar man bilar, diskar och tvättar, Efter en lång stund hittade vi Vickfall Hotel och ni må tro att den Colan smakade. Killarna fick varsin mandesi, ett flottyrkokt bakverk.
till sin Cola.
En dusch behövdes verkligen och det var alldeles otroligt så smutsiga vi var från topp till tå.

Valborg

Kevin och Lolah kom upp för att höra om jag mådde bra. Det var väl gulligt!
Så annorlunda från Er valborg! Känner mig som stintan på fäboden i Säterjäntans söndag. Hon står och hör hur i dalen klockorna slår, nu ringer till kyrkan samman.
När ni alla jobbar frenetiskt för att ställa i ordning allt i och omkring scoutstugan, sitter vi här under ekvatorn och som det känns slösar bort tiden. Idag tre pat. dom fick i och för sig bra behandling men men vilket slöseri med klinikens resurser. Sjukhuset borde marknadsföra kliniken för behoven är stora.
Jag tog första passet, då Lars gick ner för att växla pengar. Det är dags att betala till sjukhuset.
Min pat. hade en partialprotes i ök och den var sönder. Hon hade aldrig tagit ut och borstat den heller. Lyckades laga den riktigt snyggt och kollade sedan de andra tänderna. Förutom en protes där nere fanns det bara rotrester kvar av alla molarer. Usch!!!
Ni tänder brasan i kväll, här tänder man på då och då och var som helst ser det ut. Någon eldningsrisk fem existerar inte. .Det är soporna man bränner upp
När Lars var i stan köpte han en tidning, Daily Nation, och den är intressant att läsa. Både om alla diskussioner om den nya konstitutionen där kyrkan nu enats sig för no. Tidigare var många för yes. Abortfrågan är stor här liksom om, som visst ett förslag säger, muslimerna ska ha sina domstolar i områden där de är i majoritet. Ett land två civillagar! This is Africa.



Som vi sett är hela Afrika engagerad i fotbollsVM. Proudly sponsor osv.
Idag är några män sysselsatta med div. reparationer i huset Få se om vår toa, som kräver tre eller fyra spolningar med bra vatten varje gång. Tänk om de fixat den. De droppande kranarna har tätats i alla fall.
Nu är kl. kvart över fyra och man har inte ringt efter oss på kliniken. Plötsligt en störtskur.
Vi sitter ute och lusläser tidningen. Ser att Hellens kökshjälp just slaktat en höna. Maten är härligt kryddad och vi har lärt Hellen laga parisare.
Snälla skriv gärna kommentarer till denna litania.